hjärnskakning?

VARNING!!! DETTA BLIR EN BOK!

okej så i morse just innan jag och lisa skulle till jobbet ringer hence (som redan gått till jobbet) och ber lisa ta med nya kläder åt honom för att han hade ramlat i våran branta backe.
oh shit tänkte vi och vi skulle vara extra försiktiga när vi gick till jobbet.
så begav vi oss neråt. jag kan ju tillägga för er som inte vet att våran backe är så brant så det nästan kan kallas stup. den var då täckt av ett tjockt lager blankis så lisa och jag krälade längst div. staket, räcken och snödrivor.
till slut tog räcken och drivorna slut och det var upp till var man att klara sig själv. så lisa började stappla sig över vägen och lyckades nästan ta sig över men nån liten halkning och div. snusdosor och mobiler som låg utspridda över gatan. så var det min tur... ett steg, två steg och sen var det full fart ner för backen, ännu ståendes tog jag sikte mot en liten grushög. jag kom närmare och närmare och just när jag tänkte "jess jag kommer klara det!" SVIPP! KABAM! när flög jag upp i luften och verkar som att jag på något höger har lyckats ta emot mig med bakhuvudet och fortsatte glida ner för backen.
bakom mig hör jag lisa "ajajajajjajajajajajaj hur gick det med huvudet karin?!?!?!!? aj aj aja aj aj det där måste ha gjort ont" men jag hörde det inte så högt eftersom allt var dovt inne i huvudet.
vad annat kan man göra än att skratta?
vi ser upp och där står det en karl inne i bilrep.en och tittar på oss, tänkte bara vilken show han fick se.
så plaskblöt och sandig tog vi oss upp för backen igen för att byta kläder, kunde ju inte se ut så på jobbet. huvudet dunkade och en bula började växa fram.
på med nya kläder och med en IKEApåse i handen gjorde vi ett nytt försök att ta oss ner. denna gången bestämde vi oss för att vi skulle sätta oss på påsen och ÅKA ner för backen, tryggt och säkert (yeah right)
så lisa på först och sen jag, sviiiiiiip "aaaaaaaaaaaaaaah jävla skit fan fan fan fan fan" i slutet av backen lyckas lisa glida av påsen och åker ner på röven. drypandes blöt står hon och svär "jag tänker FAN INTE gå upp för den där backen igen!" så begav vi oss mot jobbet, ytterst försiktigt.
väl framme så tycker våran chef Tore att jag inte ska jobba utan fara till läkaren för att kolla allting (sluddrade lite när jag pratade, hörde dåligt och hade fått hängögon)men jag tyckte att jag nog skulle försöka jobba lite iaf.
efter ett tag framför datorn med segsnack och lite off syn och tung i huvudet bestämde jag mig ändå för att gå hem. hade börjat få lite fler krämpor dessutom.

när jag kom hem tänkte jag att jag skulle se om jag skadat mig ytterligare och visst var det ju så, en feting blå armbåge och nå blåmärke på skulderbladet ont i ryggen och whiplashskador i nacken. oking.
så försöker jag vila lite men Lisa har förbjudit mig att sova för om jag har hjärnskakning kan jag tydligen hamna i koma om jag somnar? så jag ska försöka undvika det, men det är inte det lättaste är slut som en gammal strumpa.
så fort jag känner sömnen knacka på måste jag upp och göra nåt så jag har lyckats städa upp en del i läggan en del nu. ska försöka se en film, men hålla mig vaken. om det nu kan gå ihop.

jaja, trevlig helg!